Att nå högre höjder – så påverkas din kropp

Att nå högre höjder – så påverkas din kropp

Vid havsytan består jordens atmosfär av ca 78 % kväve och 21% syre (1 % består av andra ämnen som t.ex. koldioxid) och lufttrycket är i genomsnitt 101,3 kPa (760 mmHg). Ju högre upp man kommer faller lufttrycket vilket innebär att varje andetag innehåller färre syremolekyler (andelen syre är dock konstant, 21%). Även temperaturen och luftfuktigheten faller. Kroppen behöver arbeta mer för att få syre vilket vi gör genom att andas snabbare och djupare.

På Mount Everest, jordens högsta punkt 8848 möh känns luften mycket tunn och syremolekylerna är långt ifrån varandra vilket medför att andningsfrekvensen får gå på högvarv för att kroppen ska kunna få den syremängd den arbetande muskulaturen kräver. På denna höjd är lufttrycket endast en tredjedel av lufttrycket vid havsytan 34 kPa (253 mmHg). Temperaturen faller också 6,5 grader Celsius per 1000 meters höjd. När vi befinner oss på höjder nära havsytan tar vi i medeltal 12 andetag per minut i vila. På 5000 meters höjd stiger andningsfrekvensen till 20-30 gånger per minut, och på toppen av Mount Everest andas man ca.50 gånger varje minut.

Hög höjd definieras som:

– Hög höjd: 1500 möh – 3500 möh.

– Mycket hög höjd: 3500 möh – 5500 möh

– Extrem höjd: 5500 möh –

Vissa normala fysiologiska förändringar sker hos varje individ när vi rör oss upp mot högre höjder. Syrebristen, lufttrycket och den lägre luftfuktigheten kommer att ha en komplex inverkan på kroppens funktioner.

• Hyperventilation (du andas snabbare och djupare, eller både och). Kroppen kompenserar det lägre lufttrycket och syreinnehållet (i varje andetag) genom att omedelbart öka andningsarbetet och produktionen av röda blodkroppar för att kunna förbättra syreupptaget. Röda blodkroppar produceras ständigt, men det tar mer än en vecka för dem att bildas. Den ökade ventilationen ger en ökad surhetsgrad i blodet. För att göra den ökade ventilationen möjlig börjar därför njurarna att utsöndra bikarbonat efter två till tre dygn av sänkt syrehalt i blodet (för att höja pH värdet i kroppen).
• Andnöd vid ansträngning
• Förändrade andningsmönster under natten. De lägsta syrehalterna i blodet kommer att uppträda nattetid eftersom andningen är ineffektivare i liggande ställning. På grund av kroppens förändrade syre- och koldioxidnivåer i blodet, samt hyperventilering, störs kroppens normala andningsreglering. Ihållande ökad andning leder till minskning av koldioxid i blodet, en metabolisk avfallsprodukt som avlägsnas genom lungorna. Uppbyggnaden av koldioxid i blodet är en viktig signal till hjärnan att det är dags att andas, så om den är låg, så trubbas driften att andas av (bristen på syre är en mycket svagare signal och fungerar som ett yttersta skyddsnät). Så länge man är vaken kommer man ihåg att andas, men då man sover förekommer det att man håller andan upp till 10-30 sekunder för att kompensera rubbningar i blodets surhetsgrad, för att sen börja andas snabbt när den har blivit återställd. Det här kan kännas oroande när man vaknar och inser att man inte andades eller är andfådd, eller om man märker att någon annan slutat andas.
• Vaknar ofta på natten (drömmer mer än vanligt).
• Ökad urinering (höjd diures). Förändringar sker i kroppens kemi och vätskebalans under acklimatisering. Syrebristen leder till att kroppen stimulerar till ökat andningsarbete genom ökad utsöndringen av bikarbonat från njurarna, lägre pH ger en kraftig andningsstimulering. Det osmotiska centrat, som känner av ”koncentration” i blodet, återställs så att blodet är mer koncentrerat. Anledningen till denna återställning är inte helt klarlagd, men det leder till ökad hematokrit (koncentration av röda blodkroppar) det kanske förbättrar blodets syretransporterande förmåga något och motverkar även ödembildning (vätskeansamling). Det är normalt på hög höjd att kissa mer än vanligt.

Cheyne-Stokes andning. Trekkers och bergsklättrare har besvär med att somna och har dålig sömnkvalitet då de övernattar på över 3000 meters höjd, det är ett välkänt problem. På dessa höjder upplever många vad som kallas Cheyne-Stokes andning. Tillståndet är uppkallat efter två läkare, John Cheyne och Wiliam Stoke som var först med att kartlägga detta fenomen. Det orsakas av att hjärnans andningscentrum falerar att snabbt nog balansera halten av syre och koldioxid. Det är perioder under sömnen som börjar med svaga andetag, som ökar till djupa, flämtande andetag, som plötsligt slutar. Det kan förekomma sömnapné, d.v.s. perioder på upp till 30 sek då andningen stannar helt. Under dessa sömnapnéperioder vaknar personen ofta med en känsla av att kvävas, och istället för att vara utvilad efter sömnen känner personen sig utmattad. Cheyne-Stokes andning i mild version anses vara normalt tills kroppen acklimatiserat sig till höjden, men denna andning är speciellt förknippad med mycket sjuka patienter (i palliativ vård, i livets slutskede), som inte kan anpassa sig, med svikt i hjärtats pumpfunktion, njursvikt, medicinförgiftning eller hjärnskada.

När du tar dig upp på högre höjd, acklimatiserar sig kroppen till den minskande syrgasen (hypoxi). Det finns en ”ideal” höjd där kroppen är i balans och med största sannolikhet är detta den sista höjden du sov på. Denna ”zon av tolerans” flyttas upp med dig när du anpassar dig. Om du kommer över den övre gränsen för detta område finns det inte tillräckligt med syre för att kroppen ska fungera, och symtom på hypoxisk stress uppträder – det utvecklar Acute Mountain Sickness (AMS). Tricket är att begränsa färden uppåt för att stanna inom toleranszonen.

Acklimatisering är en process i kroppen för att anpassa sig till den minskade tillgången på syre på höga höjder. Det är en långsam process, som äger rum under en period av dagar till veckor.

Gällande säkerhetsregler talar om att inte stiga mer än 300-500 meters höjd per nattläger över 3000 meters höjd, och att lägga in en extra natt för var tusende meter. Att gå/färdas högre under dagen är inte en riskfaktor, utan tvärtom en grundregel för att förbättra acklimatisering:

Tänk på att då du reser med en grupp för att bestiga något högre berg kan du behöva anpassa dig efter hur varje individ i gruppen acklimatiseras. Någon kan behöva mer tid för att anpassa sig till den höga höjden. Det kan vara bra att ta reda på hur din researrangör ser på och hanterar denna situation under turen. Finns det t.ex. någon extra dag man kan lägga in för att acklimatisera sig?

Vistelse på hög höjd (över 2500 möh) innebär som tidigare nämnts att luftens syreinnehåll sänks och det minskade lufttrycket försvårar kroppens förmåga att ta upp syret i luften, vilket kan ge ett flertal symtom som gemensamt går under benämningen höjdsjuka.

Lindrig höjdsjuka AMS (Acute Mountain Sickness) är ett vanligt förekommande problem vid vandring/trekking på högre höjder.

Symtomen kan vara:

• • • Huvudvärk
    • Sömnlöshet
    • Aptitlöshet
    • Illamående
    • Trötthet

Dessa utvecklas oftast inom de två första dygnen och varar sällan mer än några dagar. Ta alltid symtomen på allvar! Vid symtom, klättra inte till högre höjder utan vila och ta eventuellt en huvudvärkstablett.

Allvarlig höjdsjuka

Dessa är vanligast vid höjder mellan 4000-5000 möh och kan vara livshotande.

Lungödem, HAPE (high altitude pulmonary edema) innebär en ökad mängd vävnadsvätska i lungorna. Symtomen är förutom de som nämns i AMS, andningssvårigheter, rosslighet, blå läppar och naglar, tryck över bröstet samt svår hosta med slem, vitt skum och eventuellt blod. Vid misstanke om lungödem- sök omedelbart minst 500 meters lägre höjd. Tillför syrgas om det finns möjlighet. Konsultera läkare!

Hjärnödem, HACE (high altitude cerebral edema) innebär en ökad mängd vävnadsvätska i hjärnan. Symtomen är huvudvärk, nackstyvhet, kräkningar, koordinationssvårigheter, förvirring och eventuellt medvetslöshet. Tillståndet kan i värsta fall sluta med döden. Vid misstanke om hjärnödem ska omedelbar nedstigning ske till minst 3000 meters höjd, helst till under 1500 meters höjd. Om det är möjligt – tillför syrgas! Det är viktigt att hålla värmen och om möjligt bär personen ned. Tillför rikligt med vätska. Konsultera omedelbart läkare!

Minska risken för höjdsjuka genom att stanna och vila ett par dagar (acklimatisering) vid uppnådda 2500-3000 meters höjd för att kroppen skall hinna anpassa sig. Det är viktigt att du vilar om du känner dig trött och medtagen. Försök klä dig så att du håller värmen.

Det finns läkemedel som heter Acetazolamid (Diamox) som kan förbättra den egna acklimatiseringen och minska symtomen vid höjdsjuka. Detta läkemedel får aldrig användas för att nå högre höjder. Lyssna alltid på din kropp! Rådfråga din läkare angående användandet av detta läkemedel, det råder nämligen delade meningar om det ska användas eller inte!

Tänk på att luften är torr på hög höjd, drick därför mycket även om du inte känner dig törstig. Ett enkelt sätt att se om du får i dig tillräckligt med vätska är att titta på urinen. Den ska vara ljus och riklig. Om den är mörkfärgad och liten är det ett tecken på att du dricker för lite. Känsligheten att utveckla höjdsjuka är individuell. Den viktigaste faktorn är hur snabbt man når hög höjd. Det har ingen betydelse om du har god fysik eller bra hälsa – alla kan drabbas av höjdsjuka. Har du drabbats av höjdsjuka tidigare är risken större att du drabbas igen.

Undvik allt som kommer att sakta ner andningen till exempel:

• • • Alkohol
    • Sömntabletter
    • Narkotiska smärtstillande
    • Tobak