Stavgångsteknik – Gång upp- och nedför
Vid gång uppför i backe tänk på att försöka sätta ned hela foten så att du inte enbart går på framfoten vilket gör att din vadmuskulatur får arbeta hårt och drar ihop sig. När du sätter ned hela foten i steget kommer du att känna att dina vadmuskler istället sträcks ut. Vid fotisättning brukar man tala om att rörelsen ska rulla framåt från hälens utsida, i riktning mot stortån som kommer att avveckla ditt steg framåt. Om du har det i åtanke när du tar dig framåt/uppåt har du en bra riktlinje.
I vissa brantare partier är det oundvikligt att gå mer på framfoten än att kunna sätta ned hela foten. Det går bra under en begränsad tid för att det ska vara behagligt för din vadmuskulatur. Försök så långt som möjligt att hitta naturliga ”trappsteg” som t.ex. stenar i terrängen för avlastning på muskulaturen och för en skön tur.
När du tränar stavgång i uppförsbacke kan du succesivt sträva efter att driva på och trycka ifrån mer med både armar och ben. Steglängden kan också succesivt förlängas samt pendling med ”BANANARM”.
Vid vandring i brant och kanske stenig terräng kan stavarna både vara ett stöd för balansen och för kraft.
Vid gång nedför kommer dina muskler på framsidan av låret att få ”hålla emot” vilket gör att de får arbeta excentriskt (belastning under förlängning av muskulaturen) vilket är en tuff uppgift och som kan ge lite träningsvärk inledningsvis. Stavarnas uppgift i nedförsbacke är framförallt att bidra till att stödja balansen, avlasta dina knäleder och benmuskler. I nedförslut kan det vara en fördel att ha stavarna något längre för att få optimalt stöd från dem.